Adeln

Att introduceras vid hovet

Efter att konung Baltzar reformerat riket efter splittringen så införde han också en reform av rikets högsta skikt, som ett led i planen att sammanföra de båda rikshalvorna i motsats till att hugga huvudet av alla höga loheler. Reformen innebar att för att räknas som adel måste man ha genomgått ett inträdesprov: Introduktion vid hovet.

Detta är en ceremoni där man måste visa sig värdig genom att behärska ett antal regler och uppvisa vissa kunskaper, och som man bara kan genomgå efter inbjudan. Det anses dessutom inte “fint” att BE om en sådan inbjudan. Man får den om man förtjänat den.

Många i den ursprungliga adeln på båda sidor av gränsen fann sig snabbt, lärde sig det nya och adlades vid den första Hov-introduktionen. Andra vägrade, på båda sidor av riket. Det finns ännu “lothisk adel” som av många behandlas med respekt men som aldrig genomgått provet utan bara uppbär titlar från före Enandet. Den nya adeln utarbetade snabbt en ny intern kultur med drag både från öst och från väst.

På lajvet spelar du som är adlig antagligen “Introducerad adel”, men det är också möjligt att spela någon som har en gammal oerkänd adelstitel, där intrigen snarare handlar om förbittring över detta, eller dylikt.

Artighetsregler och annat

Adelns komplexa artighetsregler är så formella att de finns samlade i små häften man kan köpa i huvudstaden, för att plugga inför sin eventuella hovintroduktion. Statustänk och hierarkier genomsyrar hela adeln, och att uppföra sig exemplariskt och höviskt är extremt viktigt. Gruppspelet handlar om att vara artigt nedlåtande mot de låga som inte tillhör adeln, korrekt hövisk inför de som gör det, att positionera sig taktiskt gentemot de man vill vinna fördelar hos samt att njuta av det goda livet.

På det första lajvet (Eterna X) kommer reglerna att vara under utformning, där vi alltså strävar efter att göra dem komplexa och intrikata.

Ett axplock på adelsregler:

  • Kungen och endast kungen (samt presumtiva prinsar/prinsessor) tilltalas Ers Majestät
  • Man tilltalar en adelsman med högre rang “Ers höghet”
  • Man tilltalar en adelsman med samma eller lägre rang “Ers nåd”.
  • Tilltalet “Ni” får användas om man hälsat på rätt sätt till en adelsman först (alltså med Ers nåd eller Ers höghet).
  • Adelsmän tilltalar icke-adliga med “tredje-person”, alltså säger “han” eller “hon” eller “herrn” osv istället för “du/ni”.

Intresseområden

Adeln har många yrkesmässiga funktioner vid hovet och många har även sysslor i sina storvulna bostäder, men därutöver har de flesta ett eller flera intressen eller intresseområden. Ordet “intresse” är i sammanhanget ett mycket officiellt ord, frågar man “vad är dina intressen” har man mer eller mindre frågat vad den adliges yrke är. Intressen anger nämligen vilka av de kungliga rådsmötena man vill utöva inflytande på, något som är mycket viktigt för den adliges status. Man vill alltså veta allt om sitt intresseområde när man är ute på resor som till Treväga till exempel för att bättre påverka sitt intresse hemmavid. Intervjuer av lågt folk, diskussioner med likasinnade, utflykter, inspektioner osv är alla vanliga aktiviteter för att hålla sig à jour med sitt ämne.

Intressen är alltså ämnen som det hålls kungliga råd om och inkluderar främst:

  • Krig
  • Handel
  • Sjöfart
  • Bönder
  • Stadsbor
  • Filosofi
  • Hovet

Könsroller

Vilket biologiskt kön ens roll har är inte vad som avgör vilket kön ens roll har i adeln, för det kan förändras under rollens levnads gång. Det är inte något som görs lättvindigt, man måste till exempel presenteras på hovet på nytt under ett nytt namn isåfall och tappar därmed sannolikt det mesta av den ära som vunnits under ens förra namn, förutom att man självklart måste byta klädedräkt till den som passar ens nya kön. Trots detta är det dock rätt vanligt med att “bli presenterad på nytt” som det ofta kallas, allteftersom ättens långsiktiga planer förändras i kombination med utfall på naturligt fådda/adopterade ättlingar.

Män i adeln är mycket upphöjda, de är de som bär de finaste titlarna och de som har de dyrbaraste kläderna. Stora mängder smycken och moderiktiga kläder är viktiga markörer. Att visa känslor är det manligaste man kan göra, så att gråta offentligt är något otroligt maskulint, likaså impulsivitet och emotionellt handlande.

Kvinnor kännetecknas av elegans och stramhet, både deras kläder och deras uppförande. Rationalitet och ansvarstagande för att väga upp männens extravagans. Att trösta män när de tappar fattningen och lika stoiskt utstå motgångar som ödmjukt motta framgångar är kvinnliga kännetecken.

Par: Det är centralt för adliga att uppföra sig i par om en kvinna och en man, vilket kallas att ingå allians. Detta har mer eller mindre fullständigt ersatt äktenskapet inom adeln. Att vara utan en allierad av det andra könet är inte att rekommendera, för utan en av varje kan balans knappast uppstå, påstås det inom adeln. Ett par förväntas agera som en enhet utåt och dela sina officiella intressen.

Adelstitlar

Tidigare fanns främst titlarna “Lord” i Lothalia och “Greve” i Lohelien. Nu används ett något komplexare system, ordnat högt till lågt så här:

    1. Hertig (högst, det finns fyra hertigtitlar)
    2. Markis (det finns sju markistitlar)
    3. Greve (många)
    4. Vicomt (många)
    5. Baron (massor)

Titlarna ovan är könsneutrala och ärvs eller testamenteras till det äldsta barnet, där dock adoptivbarn räknas in som fullvärdiga arvingar enligt lothelisk lag. Den som är syskon eller allierad/maka till en titelinnehavare kallas Friherre och är också adlig men utan egen ärftlig titel.