Woaderna och skogens hemligheter

Sagor, Skuggor, Skogen

Det viktiga – som du ska ha läst

Sagor

“En saga från hjärtat är en saga som är sann.”

Woaderna har ingen nerskriven historia, allt är sagor som berättas från mun till mun men sagorna är sanna, om man berättar dem ur hjärtat. Woadernas sagor berättar om världens sanna väsen. Om Ödet som är förutbestämt för alla och envar och som skänker trygghet åt den som vet att ens plats redan är given. Om runorna som styr världens dolda krafter. Om forna tider, om krig och om vänskap. Att kunna berätta väl är en högt aktad konst, inte minst för att woadernas värdefullaste tillgång i denna sena tidsålder är den väl vaktade kunskapen om Eternas förborgade magi.

Skuggor

“Tala i gåtor, vandra i skuggor.”

Woaderna är kända för att vara diskreta, både vad gäller ord och dåd. Det är notoriskt svårt att få ut raka besked från en woad. Likaså rör de sig obemärkt både under skogens kronor och i städernas gränder. Ska en woad strida gör den det helst i skuggorna med pil, båge och kniv. Den som behöver få något gjort utan att dra till sig uppmärksamhet anlitar ofta en woad. I gengäld är det få som litar på den woad som inte redan är ens vän och bundsförvant.

Skogen

“Skogen är vårt öde, därifrån kom vi och där ska vi en gång dö.”

Att leva och dö i skogen är inte längre varje woads öde, men att ha skogen i sitt hjärta är ändå självklart för alla med denna härkomst – trots att woaderna numera bor i städer så dras de ofta till skogen och känner sig som mest hemma där. Att jaga, smyga, finna de dolda stigarna och sova under trädens grenar är något de flesta lärt sig av sina föräldrar. Om de inte själva lärt sig det efter att ha sökt sig bort från städernas larm och stank. Många slår mynt av kunskaperna som jägare och stigfinnare, andra lever i lotheliska kläder men bär sitt ursprung i hjärtat.

Fördjupning – som du kan läsa om du vill

Namnskick

Inspirationen till woadernas namn är till stor del hämtat från fornnordiska och keltiska namn. Ofta är namnen även ganska korta och relativt enkla att säga. Ganska jordnära helt enkelt, då woaderna inte tycker att de behöver imponera på varandra med sina namn.

Alun, Ezra, Freya, Keir, Yrsa och Tara är alla exempel på förnamn på en woad. Ganska korta och går snabbt att säga.

Efternamn har inte woaderna istället säger man vilket stam man kommer ifrån. En presentation skulle kunna se ut såhär: ”Mitt namn är Asta från Röda myrens stam”. Det kan också hända att man säger vilka som är ens föräldrar. Detta är dock inte så vanligt då väldigt många föds med okänd far samt att föräldrarnas roll inte är lika viktig som i vår värld.

Man bör allmänt undvika existerande jordiska namn, och namn som låter väldigt lika vanliga svenska ord, om man inte vill dras med ett öknamn så länge man spelar rollen.

Namn i kampanjen bör följa svenska stavnings- och uttalsregler.

Woadskogen

Förr bodde woaderna i alla skogar som fanns i särskilda stammar, av vilka nu bara återstår legender. I Eternas hjärta ligger vad som lothelerna nu kallar “Förbjudna Skogen”.

En kataklysmisk händelse, som orsakades av woadisk magi för fyrtio år, skapade denna nya förbjudna skog. Den börjar inte långt från Treväga. Detta woadernas forna kärnland öster om Gelion och väster om Lohelien är visserligen inte stort men otillgängligare än någon skog som någonsin funnits – Den är helt stängd, för alla de som inte är woader. Så vitt man vet. Alla woadernas hemligheter och all deras mörka kraft har försvunnit in i denna slutna skog. Ingen lothel vet vad som försiggår där – för allt vad man vet kan där både försiggå förunderliga, fantastiska eller fasansfulla ting. Eller så är det helt dött sånär som på fruktansvärd magi. Den som försöker ta sig in i woadernas förbjudna skog kommer inte tillbaka, det är i alla fall ett som är säkert.

Alla woader försvann dock inte in i Förbjudna skogen för 40 år sedan, vissa stannade utanför. Ingen vet varför. Och kanske kan de som är inne i skogen också komma ut.

Woader deltog i Konungaslaget, det avgörande slaget i Österlandskriget. Woadernas folk var alltså med och befriade Eterna från Österlandets främmande intränglingar, men det var de sista åren man fortfarande talade om vilda woadiska stammar i skogen. Sedan dess är de enda woader man känner till de som sökt sig till utkanten av skogen och blivit undersåtar under Konungen. Kanske hade de inget val, kanske var det vad de ville, men den människa som syns till och som kallar sig woad idag är knappast uppväxt i den slutna skogen. Deras sagor lever kvar, hemliga för utomstående, och resterna av deras märkliga magi finns på många ställen i Eterna: Runstenar, magiska cirklar och symboler, talande träd, andar i vattnet, och annat som ingen vet om, eller förstår.

Woader i Lothelien

Om du spelar woad på lajvet så spelar du ättling till de woader som en gång levde i fria stammar i de vidsträckta skogarna. Du har då en bakgrund fylld av frågetecken om magi och legender som du inte kommer att få svar på i den här texten, fast kanske genom intrigerna…! Klart är nämligen att ättlingar till woaderna finns i hundratal ute i Eterna, och många av dem bär på sagor och symboler från det som en gång var. Detta till trots har de flesta förstås fullt upp med det dagliga livet i Lothelien. Woader är ofta jägare, stigfinnare, bågskyttar i armén eller till och med skogshuggare – få har velat avlägsna sig helt från sina rötter. Ett annat skäl att få woadättlingar blivit rena stadsbor är den fruktan som ordet “woad” förut skapade. Det har därför varit svårt för woader att komma upp sig i samhället, även om det numera börjat släppa även det. Det påstås också att vissa woader använder folkets talang för att röra sig i skuggor för att utföra ljusskygga ärenden, som tjuvlyssning, stölder och ännu värre saker… Men det är bara förtal. Just det.

Sedan en tid tillbaka är “woadisk mystik” oväntat nog lite på modet. Många i Lotheliens övre skikt anser det mystiskt och fantastiskt att ha woader knutna till sig, de påstås ha en magisk kraft som de kanske delar med sig av. Ja faktiskt, nästan alla vet att det är så, och stora pengar är i rullning! Det ryktas att woadernas magiska makt vaktas av de som kallas schamaner, vilket det bara finns en handfull av ute i Lothelien, och de rika hus som kan ståta med en egen schaman får högt rykte och stor aktning bland sina likar. Vissa woader säljer spådomar och annan kunskap till de som vill betala…

Vanligt folk anser woader vara skumma och det är vanligt att man är rädd för dem, hatar dem eller anser att hagel, blixtnedslag, sinande kor, snedfylla och andra läskiga omen beror på woadernas oheliga svineri mot allt som är sunt och härligt. Woadiska förbannelser är något man till varje pris vill undvika, och det har hänt att människor konverterat till den Eviga tron bara för att tvätta bort woadisk otur som man smittats av efter att ha gått lite för nära deras skog.

Shaolerna, särskilt de som är kvar i Högländerna, verkar ha en god relation till de woader som finns utanför den slutna skogen.

Att spela woad

Woadernas ättlingar har ofta andra prioriteringar än Lotheliens folk i övrigt. Det finns mycket som andra inte ser, som är viktigt för woader, och de har många egna mål som andra inte skulle förstå. Visserligen kommer folkets egna hemligheter och mål inte att påverka alla aspekter av din rolls liv, det finns ju fortfarande lojaliteten till frihuset och ett yrke att utföra, men tryggheten i att känna sitt woadiska öde är viktigt för många av detta folk.

Även om du inte spelar ett yrke bundet till skogen, alltså om du “bara” har woadisk härkomst och exempelvis är köpman i ett frihus eller soldat i armén, kommer du säkert ändå att känna ibland att ditt folk inte är riktigt välkommet bland de andra. Tänk på omständigheter som dessa:

  • Ditt folk, det starkaste av alla i Eterna, har försvunnit in i skogen, och denna mäktiga magi väcker både fruktan och förakt hos både dig själv och andra. Skogen är stängd men den är en lockelse och ett hot för dig på samma gång.
  • Många ser på woaderna med stor vidskepelse, hur mycket stadsbo din roll kanske ändå är så finns det många som aldrig kommer att se woader som annat än vilddjur från skogen.
  • En woads värderingar är annorlunda än de andra folkens: medan shaoler aldrig hugger någon i ryggen så tycker woaden att bytet bäst fälls med en pil från skuggan. Medan en lohel ropar ut sin tro på den Evige så berättar woaden en saga i stillsamhet. Medan lothen kämpar för att nå uppåt i hierarkin så tycker woaden att alla i stammen är lika, och medan alla andra folk bryr sig noga om att ära sina föräldrar och förfäder så har det för woaden aldrig varit viktigt vem som är förälder till vem…