Ting – Shaolisk rättegång

TING

En shaolisk rättegång kallas “ting”. Ting hålls när det behövs, men åtminstone två gånger per år: Dels vid midvintertid, och dels vid nyår (som infaller i juli). Det händer ofta att mindre ting för att avgöra mer brådskande ärenden hålls. Ting sker ibland utan att tvister avgörs utan mer för kungörelser och rådslag.

Tingets främste är en person som kallas “Tingshövding”, och ska vara en respekterad och hedersam människa med god livserfarenhet och kännedom om lagar och seder. Det är ofta en återberättare. Det är tingshövdingens uppgift att samla shaolerna som kommit till tingsplatsen till ting, att berätta för de församlade vilka ärenden som ska tas upp, att hålla ordningen under tinget, samt att kungöra besluten som tinget avgör. Tingets viktigaste regel är att respektera tingshövdingens beslut, och att hålla käft när han eller hon påbjuder det.

För att ting ska kunna hållas utlyses tingsfrid under tinget. Att dra vapen under ting betraktas mycket ohederligt och kan leda till vanheder.

HUR TING GÅR TILL

Vid ting syns det tydligt att shaoler ser alla vuxna shaoler med svärd som likvärdiga: Man står i en ring, och allas röster får höras. På riktigt stora ting skickar familjer fram enstaka företrädare till ringen, men på mindre ting (som på lajv) förväntas alla shaoler delta i själva tingsringen.

Tingen går till som så att tingshövdingen frågar efter någon som “för sak inför tinget”, varefter den som stiger fram får tala. Gäller det anklagelser får den svarande sedan dra sitt försvar. Därefter ska vittnen tala, och därefter kan personer som vill vittna om någon talares tillförlitlighet tala för att markera att man anser talarna hedersamma. Därefter får åhörarna fråga de talande vad de vill, och om tingshövdingen anser det nödvändigt får kärande, svarande eller vittnen tala igen.

När sista ordet är sagt, och när ingen längre vill tala, alternativt när tingshövdingen tycker att ett beslut måste fattas, så ställer tingshövdingen upp kärande och svarande mitt emot varandra, och ber sedan de närvarande (åhörarna) att välja sida. Detta gör de genom att gå och ställa sig bakom den de anser har rätt. När samtliga har valt sida (alla närvarande SKA välja sida) ska tingsförrättaren högt räkna de uppställda på varje sida. Om antalet på båda sidor är lika så måste tingshövdingen själv välja sida för att ge den ena sidan majoritet.

Därefter ska tingshövdingen formellt fråga den sida som har minst anhängare om han/hon/de godkänner tingets beslut. Förloraren BÖR men MÅSTE inte godta tingets vilja. Särskilt om det är jämnt mellan sidorna förekommer att förloraren nekar.

Om förloraren svarar “ja” kommer majoritetssidan att ges rätt i alla punkter. Tingshövdingen eller vinnaren avgör ett “pris” som förloraren ska betala för att skonas från vanheder. Priset ska vara att på något vis utföra en gärning som bevisar den heder som ifrågasatts, exempelvis genom att betala silver till vinnarens klan (inte till vinnaren själv), eller att under ett år tjäna vinnaren utan lön.

Blir svaret däremot nej (alltså att den som vid röstningen fick minst stöd inte erkänner att vinnaren har rätt) skedde i historisk tid alltid en envig, vars utgång avgjorde saken. Nuförtiden förekommer enviger mest i de avlägsnaste delarna av Högländerna. I Lågländerna väljer förloraren ofta att dra från tinget, vanhedrad i de övrigas ögon.