Lotherna

Hierarki, Ambition, Anor

Om du vill ha spel på att kämpa för status, att hedra kungahuset och adeln, och på högmodig ambition ska du spela Loth.

Det viktiga – som du ska ha läst

Hierarki

“Kloka, starka och rika styr över de korkade, svaga och tjänande. Det är världens fundament utan vilket allt skulle förfalla.”

En loth är mån om sin status. De vet att buga uppåt och fnysa nedåt. Adelns titlar är den äldsta hierarkin, och adeln kan sätta fjädrar i de vanligas hattar för att skänka en del av den adliga glansen. Rikedom kan vinnas på många sätt och guld är alltid guld – Guldet kan köpa dig in där titlar saknas. Akademins titlar ingjuter också en särskild respekt, kanske allra mest eftersom de kulturlösa barbarfolken inte förstår något av de stora tankarna som tänks i huvudstadens Akademi.

Högst av alla är naturligtvis Konungen. Alla lother dyrkar henne.

Ambition

Oavsett om det gäller akademiska meriter, framgångar i handel eller adelns ranger strävar Lothen alltid uppåt. Ingen riktigt rik kan vara oförtjänt av sitt guld. Det gäller att vara redo att arbeta hårt, vara klyftig och röra sig med rätt folk. Stolt bär lothen framgångartecken i form av fjädrar, utsmyckningar eller rangmarkeringar. Var och en strävar även efter sitt köns ideal: Män älskar ära, dramatik och känslor; kvinnor är uppfyllda av kunskap, förvaltning och logik.

Anor

Allt var finare förr. Lothelien är ett urgammalt rike och allting gammalt vördas. De gamla traditionerna utgör den yttersta förfiningen. Lother vördar det gamla och det kungliga. Könens ideal bärs av högtidliga principer. Viktig är också Seraljen, en sittning där filosofi och diskuteras över sedliga drycker. Utan respekt och hänsyn till anor och traditioner vinner inte ens den mest framgångsrike någon lothisk respekt.

Fördjupning – som du kan läsa om du vill

Speltips

  • “Spela upp” myndighetssamhället! Gilla det, lita på det, beröm allt byråkratiskt! Stämpla saker, besök kontoren, buga dig för Mästarna. Uppmuntra alla att följa regler!
  • Muta andra. Ännu viktigare: Ta emot mutor. Det är lätt att spela “omutlig” eller ta emot en muta och sedan sälja ut den mutande till ordningsmakten, men spela hellre upp allt spel på mutor så att alla fastnar i den kladdiga korruptionens underbara spindelnät.
  • Var lite rädd för de Evigtrogna – De är många, de stjäl barn, kanske planerar de att omstörta samhället när som helst? Uttryck rasism mot de troende, och markera att du känner att de är lite opålitliga i affärer på de sätt du kan.
  • Försök få fjädrar i hatten från adeln (och umgås så ofta du kan med adeln, särskilt om du tillhör den). Fnys åt folk som struntar i värdet av fina gamla anor.
  • Det är “inne” med sådant som woadiska artefakter/krukskärvor, shaoliska hederssvärd, lohelska heliga skrifter och annat primitivt som kung Baltzar gjort onödigt när han civiliserade hela världen.

Namnskick

Lothiska namn är inspirerade av latinska och medeltida namn. Om du kör fast helt så kan du höra av dig till någon av oss arrangörer. Om det namn du valt faller helt utanför de ramar som vi tänkt oss så kommer vi att höra av oss och om du vill komma med andra förslag. Efternamnen är naturligtvis också latin- och medeltidsinspirerade. Lother väljer gärna namn som på något vis anknyter till familjens traditioner eller yrkesval. Så kallade attributsnamn, i stil med “Firin den tyste”, är mycket ovanligt. Däremot är det relativt vanligt att man kallar sig efter sin födelseort om man, av någon anledning, inte vill ta sitt familjenamn. Exempel på detta är “Castor av Söderbron”.

Det lothiska samhället

Lothernas kultur är den dominerande och “finaste” kulturen i Eterna. Det är den som är standarden för allting. Lohelerna, woaderna och shaolerna måste alla förhålla sig till lothernas kultur. Kanske kan det jämföras som så att lotherna motsvarar den engelska kulturen i det viktorianska Storbrittanien, där shaoler är som skottar eller irländare  (införlivade under den engelska kronan, men stolta), woaderna är som indier (exotifieras och ses som mystiska men har knappast någon framstående ställning), och lohelerna som judar (en förtryckt grupp som lever mitt bland huvudkulturen, även om lohelerna förstås till antalet är lika många som lotherna, om inte fler).

Lothernas kultur är civiliserad och respekterar ordning. Man är inte förtjust i allmän rättvisa (social jämlikhet är typiskt lohelsk vidskepelse) utan dyrkar ordning, akademierna, adeln, hierarkier och inte minst pengar. I alla skolor och av alla länsherrar lärs respekt för överheten ut, och lother förhåller sig passionerat efter till detta.

I det gamla Lothalia (innan Lotheliens återförenande) fanns väldigt starka föreskrifter för hur män respektive kvinnor skulle bete sig. Sedan dess har detta försvunnit, och nu är det huvudsakligen adeln och de andra rika och höga i Lothalias kultur som bryr sig om könsrollerna. Läs mer under texten om Adeln för att lära dig mer om detta.

Begrepp som definierar lotherna, och som du bör förstå och känna till för att kunna spela loth-ättling:

  • Kung Linya och hennes farfar Kung Baltzar – Odödliga hjältar som alla älskar och deras existens är själva anledningen till att solen orkar gå upp varje morgon
  • Byråkratin – Drivs av mutor (särskilt längst ner i hierarkin), går inte att klara sig utan
  • Militären – Allestädes närvarande, en jätteapparat som ingen förstår sig på, men det är bäst att göra som soldater säger
  • Akademierna – De vet ALLT om världen och kan förstå själva stjärnorna på himlen
  • Guld och mutor – Pengar är det finaste och viktigaste som finns och för den som inte är föd adlig är pengar det enda sättet att komma någonstans här i världen. Mutor kallas det guld som vänner ger till andra vänner som de tycker extra mycket om, och dessutom vill ha något av.
  • Adel, borgare och lågt folk – lotherna gör störst skillnad av alla folken mellan rika och fattiga. Adel är den som tillhör en fin ätt från förr, borgare är den som har råd att kalla sig borgare (till exempel genom att bo i ett påkostat hus), lågt folk är resten. Borgarna har liksom adeln seder som är specifika för deras samhällsstånd.

Mer om könsskillnaderna

Sedan kung Baltzars dagar är de gamla lothiska idéerna om att kvinnor inte ska få arbeta borta, men lotherna ser fortfarande skillnader mellan könen: Män anses älska ära, dramatik och känslor; kvinnor är uppfyllda av kunskap, förvaltning och logik.

Båda kön kan alltså ha alla yrken, men lotherna anser att kvinnor och män fungerar på olika sätt. Enklast sagt är känslor något mycket manligt, särskilt starka dramatiska känslor såsom tårar, hat och ångest. Män ska gärna agera i stunden, och gärna sträva efter ära och passion, men inte genom kroppslig styrka eller annan barbari (sådant är ju shaoliskt, tvi!). Kvinnligt är sådant som listighet, förvaltning, beräknande, stilla lidande, ränkspel, framtidstänkande och så vidare. En typisk lothisk händelsekedja är att en lothisk adelsdam får igång ett svartsjukedrama mellan två män som slutar med att de går i duell med varandra, alltmedan hon har satsat stora pengar på att den ene ska vinna, som hon sedan lugnt inkasserar och investerar medan vinnaren gråter floder över sin fallne broders fagra lik och redan skaldar på ett kväde till hans minne.

Borgare

De som tillhör samhällståndet borgare bor ofta i städer eller äger ett större hus i någon by. Att vara borgare är inget man presenterar sig om och har inga speciella privilegier, utan anger bara en social rang och hur andra lother ser på en: lothiskt kultiverad, inte utfattig och inte adlig. För att bli accepterad som en like i denna kultur får man helt enkelt vara av lothisk stam, föra sig väl i kulturen och vara rik nog att klä sig och bo respektabelt.

Seraljer

Det som förr bara var för kvinnor har i det nya Lothelien blivit något som alla av lothisk härkomst gärna deltar i, åtminstone alla rika nog att betala för god dryck och klä sig propert. En seralj är numera en slags diskussionsklubb där man konverserar, dricker god dryck och skålar för det ena och det andra. De utlyses i förväg och anses vara det kanske mest angenäma sättet att socialisera, både för att lära känna nya människor och träffa gamla vänner. Stämningen förväntas vara artig och smått formell. Det finns några regler som återkommer, men annars varierar utformningen mellan städer och sällskap. Här är några av de vanligaste  reglerna:

  • Det är alltid ett värdpar som utlyser en seralj, en man och en kvinna, som inte måste vara gifta med varandra. De berättar att det ska hållas seralj, vilken tid och vilken plats, samt vilken dryck som serveras. Drycken och platsen står värdparet för. Ifall något går fel under tillställningen är det en fläck på deras ära, men om allt går bra är det istället högt beröm!
  • Vanligaste dryckerna är vin eller te. En dryck per seralj, vill man inte ha förväntas man låtsasdricka och se glad ut. Vad som ska serveras vid vilket tillfälle eller tid på dygnet finns det olika åsikter om och debatteras gärna.
  • Den ena i värdparet håller en skål när seraljen startar, den andra när den slutar, och däremellan är det fritt att hålla en egen för alla närvarande. Man äskar tystnad, säger något tänkvärt – långt eller kort – och ber alla dricka ur sitt glas.
  • Man förväntas konversera, alltså att artigt diskutera ett aktuellt ämne med folk man råkar befinna sig vid. Vanliga ämnen är hur vulgära de andra folkslagen är, rykten om adeln eller frihus eller aktuella händelser.
  • Även om man förväntas vara formell och belevad är det inte ovanligt att diskussionerna blir rätt skvallriga…