Lohelerna

Snabbguide till att spela Evigtroende

Snabbhistoria

Det lothiska folket surnade till ordentligt när kung Baltzar legaliserade den Eviga tron (som förut kallades Iudastron*), som tidigare varit förbjuden. När Österlänningarna kom över havet spreds tron i underklassen under kriget, men sedan brände Evigtrogna fanatiker Baltzarions bibliotek. Lotherna blev vansinniga och inbördeskrig hotade Lothelien. Kung Linya förbjöd då kyrkan stiftade då hårda lagar kring hur den Eviga tron får utövas och kuvade på så vis upproren.

Kom ihåg:

  • Behandla alla som tror på den EvIge jämlikt. Buga endast för regenten.
  • Givmildhet, hårt arbete och kärlek till barn är centrala ideal.
  • Din roll ska ha ett stort I i sitt namn.
  • Be morgon- och kvällsbön med dina medtrogna.
  • Akta dig för att se upprorisk ut.

Observera att vi inlajv vill sluta använda namnet “Iudas” och istället säga “den Evige” och “Evigtrogna” osv (undantaget huvudstaden Iudaria, som nu heter Rimalion). Ändringen beror på att det egentligen är ett lite småroligt internskämt bland arrangörerna att Iudas heter just så, men det är förvirrande eftersom guden inte har något med någon av Bibelns olika personer som heter Judas att göra. 

Historia

När Baltzar enade Lohelien och Lothalia överraskade han många med att vara tolerant mot den Eviga tron. Det lohelska folket tilläts fortsätta utöva sin tro och kyrkan kvarstod, om än kuvad under Lotheliens militära styrka. Lothernas hat mot tron skulle dock visa sig ihärdig. De brände Evigtrogna präster på bål och jagade ut loheler ur sina samhällen, men  Baltzars hand var hård mot olydnaden och med kallt stål kuvade hans legioner upproren varhelst de dök upp.

Så anlände arméerna från Österlandet. I kriget som följde lade både loth och lohel ned plog och lie för att ta upp svärd och spjut. I stridernas hetta smiddes ett samförstånd mellan de två folken. Under den långa kampanjens bistra mörker bubblade legender och vittnesmål upp ur lohelernas mannaminne som lotherna aldrig hört talas om. Medan militärens befäl satt trygga bakom sina pallisader spreds den Eviga tron bland de simpla legionärerna.

Efter krigets slut och Baltzars död hade de skarpa gränsdragningarna mellan rojalistisk loth och troende lohel luckrats upp. Loheler återvände hem med sorg över sin fallne konung och stolthet över sitt rike. Lother hängde I:n runt halsen och tog med sig böner till familjen.

Efter det spred sig den Eviga tron som en löpeld genom Lotheliens underklass. Loheler ombads resa långväga för att berätta om den Eviges ljus. Den lohelska trostraditionen gick mot en allt mer muntlig tradition. Folk av alla slag samlades i lador och kök och delade den heliga kakaon.

Men med väckelsen följde också ett motstånd. Många var de som bar agg mot lohelerna och deras tro. Allt eftersom att tron spreds växte avskyn hos de traditionella lotherna. “Det var inte detta Baltzar ville.” sas det. “Baltzar välkomnade dem och de spottar på hans minne.”

Så en dag brann biblioteket i Baltzarion. Generationers kunskap förlorades på en natt. När sedan den lohelska fanatikerkulten Facklan och Repet basunerade ut att deras hand hade utfört dådet, rämnade dammen som höll tillbaka traditionalisternas vrede. De drog ut i hela riket med egna facklor och rep! Var de än kom brände de de kyrkor och hängde präster. Heliga skrifter kastades på bokbål. Konung Linya kunde inte skicka ut sina legioner för att kuva upploppen. Upproret var allt för stort och kriget hade skördat nog många liv. Inte heller kunde hon se på medan de Evigtrogna utrotades.

Efter en månad förkunnades Linyas nyinstiftade lag. För att blidka traditionalisterna och samtidigt rädda de Evigtrogna förbjöds den Eviga kyrkan och dess hierarki. Inte heller fick de Evigtrogna dyrka sin gud bakom stängda dörrar, utan endast i det fira där Evigtrogen agitation och undergrävande tal inte skulle kunna döljas, så att varje bön alltid skulle kunna övervakas av överheten. Lagen, tillsammans med en rad militära insatser, lugnade till slut traditionalisternas brinnande hat.

Den inledande förvirringen över frånvaron av religiös ledning övergick snart i förnyat hopp och beslutsamhet. Den gamla kyrkan hade stått för arrogans och skenhelighet. Ur dess aska uppstod en mer mystisk och mindre domatisk tro, närd av de berättelser som sprungit ur den lohelska underklassen.

Tron och staten

Linyas lagar försatte den Eviga tron och den lothelska staten i ett slags obekvämt samförstånd. De Evigtrogna tillåts enligt lagen “anamma sina kulturella uttryck”, så riterna, bönerna och berättelserna är fullt tillåtna. Däremot är den lohelska kyrkan förbjuden, likaså att ens uttrycka åsikten att den borde återskapas. Att säga sådant högt anses vara agitation och döms som uppvigling eller högförräderi med straffskalan mellan livstid i saltgruvorna och offentlig avrättning. Det flesta har hört talas om någon stackars lohel som nostalgiskt förtäljt minnen om sin ungdom i klostret, för att några dagar senare vara spårlöst försvunnen.

Det kan alltså vara farligt att vara trogen den Evige. Den lothelska staten sägs ha en hemlig kår, i folkmun kallad Skäppan, som ska söka efter upproriska Evigtrogna. Man kan också behöva passa sig för lothiska bråkstakar som söker efter någon att skylla sitt elände på. Därför finns det vissa förhållningssätt som man håller på, loheler emellan.

  • Samla aldrig in pengar utan ett syfte. De Evigtrogna hjälper alltid varandra. Se dock alltid till att göra specifika saker. Annars kan det se ut som kollekt, vilket Skäppan kan tolka som att man försöker starta en kyrka.
  • Det är gott att hålla den Eviges sak för ögonen. Tala dock inte om det bland de icke troende. Säg inte “det var den Evige till gagn” bland folk.
  • Vörda de visa och de äldre, men undvik titlar. Titlar ser ut som en kyrka och då kan Skäppan ta dig.
  • Be aldrig inomhus. Håll alltid ritualer i det öppna. Lagen förbjuder “dyrkan bakom stängda dörrar”. Men det kan också vara klokt att vara avsides, så att man inte drar till sig oönskad uppmärksamhet.

Traditioner

Sammanfattning

  • Var givmild mot andra Evigtrogna, det utvalda folket.
  • Verka inte förmer och vet din plats.
  • Behandla alla Evigtrogna jämlikt.
  • Arbete är gott, lathet är kaos.
  • Få barn och ta hand om så många du kan.
  • Be tillsammans med andra Evigtrogna morgon och kväll.

Givmildhet

Den Eviga tron har överlevt tack vare den odödliga samhörighet tron skänker. Som Evigtrogen kan man alltid lita på att en syster eller broder i den Eviges skara hjälper en i nöd. På samma vis förväntas du hjälpa dina medtrogna.

Mellan Evigtrogna lånar man aldrig pengar till ränta. Det är förkastligt att avkräva en Evigtrogen en skuld de inte kan betala. Bara någon med ett kaosrötat hjärta skulle så splittring på det viset.

Där emot har de Evigtrogna inga sådana förpliktelser mot ljusskingrare och icke-troende.

Yrket och arbete

Syftet med hela den Eviga tron är att stärka den Evige, den gud som de Evigtrogna dyrkar. Att arbeta är att skapa ordning ur kaos och är det huvudsakliga vis som den Eviges ljus skiner genom de trogna. Att inte arbeta är synonymt med att vägra ta den plats den Evige givit en och förlika sig med världens förfall, eller ännu värre att sätta käppar i hjulet för den Eviges plan och kämpa för kaos!

Det var i Lohelien och i den Eviga kyrkan sed att alltid ta antingen sin fars eller sin mors yrke. Kung Linya krossade sedan kyrkan och tog upp en stor del av den lohelska befolkningen i militären. De Evigtrogna löste den interna troskrisen med att säga att alla trogna är familj nu. “Den Eviges folk är en enda ljusets familj i ett hav av kaos,” sade ju ändå en gång ArIana, en av trons urmödrar. Vill man således axla ett nytt yrke är det som lohel nu istället sed att söka upp någon som utövar yrket och be om dennes välsignelse.

Jämlikhet

Män som kvinnor, gamla som unga, rika som fattiga. Alla har sin plats i den Eviges ordning och är lika viktiga för den Eviges plan. Därför hälsar de Evigtrogna på varandra som jämlikar. Man lägger bara höger hand på vänster axel, rak i ryggen och med stadig blick. Att verka för den Eviges sak är det stoltaste man kan göra.

Att smycka ut sig med krimskrams och dyrgripar anses osmakligt. Långt så effektivare är det att visa på sin flit och dygdighet genom att vara givmild mot de behövande.

Barn och kärlek

Barnen är den Eviges störtsa glädje och den viktigaste delen i att ge den Evige fler troende. Alla Evigtrogna uppmuntras till att gifta sig, men det är också fullt acceptabelt att låta bli, så länge man skaffar barn. Otrohetsaffärer mellan en man och en kvinna kan därmed alltid ursäktas (åtminstone inför samhället) med att “det var ju för att skaffa barn”.

Kan man inte skaffa barn förväntas man ta hand om andras eller adoptera.

Bönen

Den Evige är den enda guden, men tyvärr inte en allsmäktig gud. För att styrka den Evige ber de Evigtrogna varje morgon och kväll. Gemenskapen är mycket viktig för de Evigtrogna, så man ser alltid till att be tillsammans. Det är också sed att dela ut kakao, ifall sådan finns tillgänglig.

Evigtrogna symboler

  • Ett stort I, gärna med seriffer, för den Eviges namn.
  • Solen, ljuset och elden för den Evige själv.
  • Jord eller kakao. Äts till åminnelse av den Eviges gåvor.

Den Evige. Den enda. Den sanna.

Morgonbön

Så som solen sakta stiger
Livet vi till ljuset viger
Trogna dig i evig tid
Väck oss till din morgons frid

Kvällsbön

Nu när dagen nått sitt slut
Blickar dina stjärnor ut
Över alla oss som ber
Tack för livet som du ger
Alla har vi samma tro
I din sanning får vi ro