De Iiudtrogna

Syskonskap, Frälsning, Plikt

Om du vill ha spel på brinnande tro, nära gemenskap under en kuvande regim och jämlikhet bland likasinnade, då ska du spela Iiudtrogen.

Det viktiga – som du ska ha läst

Syskonskap

“Slav eller fri. Man eller kvinna. Vän eller främling. Alla är vi lika inför Iiud.”

Iiuds trogna tjänare (även kallade de evigtrogna) må vara skilda från varandra i det värdsliga, men i anden är alla del av samma heliga familj. I syskonskapet hälsar alla på varandra som jämlikar, med ett varmt grepp om sin nästes axel. Under Linyas ordning är det ibland farligt att vara Iudtrogen, så om någon Iiudtrogen har det svårt ställer alltid en annan Iiudtrogen upp.

Frälsning

“Din blick är ljuset. Ditt mod är elden.”

Iiuds sanning måste spridas. Endast styrkt av de Iiudtrognas verk och böner kan ljusets gud hålla Kaos mörka makter stången. Sammankomsterna i bön och lovsång är det enda sättet att läka en sargad värld och bygga Ljusets Rike. Varje omvänd hedning och varje nyfödd Iiudtrogen mottags av de Iiudtrogna till sig med kärlek, oavsett om de är av deras blod eller inte. Iiuds fiender påstår att de troende även kidnappar och frälser barn de “hittar” och gör andras barn till sina. Det är naturligtvis absolut inte sant, förmodligen.

Plikt

“Arbeta hårt med det kall som är av Iiud givet, ty det är Iiud till gagn.”

Att vara den Evige trogne kan innebära döden, och många förföljer dem. Att följa sitt kall i Iiuds andliga armé är en helig plikt, trots allt motstånd. Kampen mot Kaos nycker upphör aldrig. De Iiudtrogna gläds åt hårt och fruktsamt arbete. Oavsett prövningar och hur hårt livet blir kan ingen troende ge efter för Kaos nycker och svika förbundet med Den Evige. Iuds kall kan leda till väldig rikedom eller till ett liv i armod, men aldrig viker man från den väg som Iiud stakat ut.

Vad behöver man förbereda?

  1. Ha ett I i rollens namn.
  2. Kunna hälsningsfraserna. “Din blick är ljuset” och “Ditt mod är elden”.
  3. Ha en känsla för kulturen så att det gemensamma spelet blir färgstarkt. En bra idé är att välja ett av kulturens tre centrala koncepten som är viktigast för din roll och tänka på hur det uttrycker sig för hen.

Det är lätt att glömma böner. Därför kommer böner alltid att ske på “call and response”. Någon vis som kan bönen börjar säga en strof ur bönen som de andra i församlingen härmar. Samtliga böner och ceremonier kommer dessutom att vara nedskrivna i en välsignad bok som ritens ledare kan läsa ur.

Fördjupning – som du kan läsa om du vill

Namnskick

Alla lohelers förnamn innehåller ett stort I som bevis på sin tillhörighet till den evige, det vore alltså hädelse att ge sitt barn ett namn utan ett stort I. Såväl för- som efternamn får gärna vara inspirerade av medeltidens namnkultur, särskilt då den från England och Frankrike.

Seder och bruk

Hälsningen

När två evigtrogna möts tar de ett fast tag med högerhanden om den andres vänstra axel. Den ene inleder med frasen Din blick är ljuset”, varpå den andre svarar “Ditt mod är elden”.

Morgon- och kvällsbönen

Varje morgon och kväll samlas alla Iiudtrogna som är på en plats och ber tillsammans. Bönen är för dagen vad pärmar är för boken. Utan dem faller innehållet sönder och förvanskas av världens kaos.

Morgonbön

Så som solen sakta stiger
Livet vi till ljuset viger
Trogna dig i evig tid
Väck oss till din morgons frid

Kvällsbön

Nu när dagen nått sitt slut
Blickar dina stjärnor ut
Över alla oss som ber
Tack för livet som du ger
Alla har vi samma tro
I din sanning får vi ro

Högtiderna

De evigtrognas högtider infaller på olika tider på året beroende på månens faser.

Iiuds dag infaller vid de evigtrognas nyår. Man firar den eviges segrar i kampen mot Kaos. Man binder nystan av halm som symboliserar de kaotiska nycker man vill att Iiud ska bränna från sin själ och kastar dem på ett bål.

Lovsägelsen är fester till Iiuds ära. Man prisar den evige för alla välsignelser man fått under de gångna året. Festmat dukas upp. Det är vanligt att man utropar giftermål eller till och med håller vigslar under lovsägelsen.

Välsignade Barns Dag är då alla nyfödda och adopterade ska firas. Även nya konvertiter prisas för sin inkludering i den eviges familj. Man knyter färgglada band i de hyllades hår för att symbolisera deras brinnande själar och sjunger långt in på småtimmarna.

Förbundet

Förbundslöftet uttrycker viljan att tjäna Iiud och att acceptera det kall som är givet. Det är ett erbjudande till Iiud att låta sig upptas som andlig krigare mot Kaos mörker. Efter att en konvertit eller redan trogen reciterat löftet besvarar en annan Iiudtrogen med att Iiud mottar ditt löfte, upprättar dig från mörkrets hav och leder dig till sanningens ljus.

När man ingått i förbundet tar man ett stort I i sitt namn.

Den trogne läser en rad i taget som konvertiten reciterar.

“Iiud är den sanne guden.”
“Som jag erbjuder mitt hjärta.” 
“Ensam är mitt liv förvanskat.” 
“I ditt ljus finns all min godhet.”
“Tänd min själ att evigt brinna.”
“Kaos och köld får aldrig vinna.”

Den vise: “Så nu.”

Alla: “Så för evigt.”

Degel

Att hålla degel är en bekännelseritual. Man bildar en cirkel, gärna med flera lager människor. I mitten sätter eller ställer sig en människa som berättar något viktigt. Antingen bär man ett ljus eller ett mörker.

  • Bär man på ett ljus berättar man om en händelse då den evige inverkade i ens tillvaro för att stärka en eller se till att saker som såg ut att gå illa gick väl. En välsignelse.
  • De i ringen lägger sina händer på den i ringen, eller på varandra och säger “Ditt ljus stärker oss som vi stärker den evige.”
  • Bär man på ett mörker berättar man om en börda man bär.
  • “Vi bär ditt mörker som den evige bär oss.”

Har man inget särskillt att säga kan man bara börja med öppningsfrasen och sluta med avslutningsfrasen utan något mellan.

Exempel:

Bekännaren ställer sig i mitten av cirkeln. De samlade lägger sina händer på bekännaren eller den som är närmast bekännaren.

Bekännaren: “Jag bär ett mörker. Min mor är döende och korna sinar. Det är mörkret jag bär.”

Samlingen: “Vi bär ditt mörker som den evige bär oss”

De Visa

De Iiudtrognas kyrka är förbjuden enligt Lothelsk lag, men den Iiuddyrkan är tillåten. Trots det måste någon hålla i bönerna och studera de gamla skrifterna. Vilka det är som bär rollen av Vis håll hemligt så att Lothelska staten inte ska fängsla dem. Att vara vis är ingen officiell titel, utan snarare en hedersutmärkelse man får av sina medtrogna.

“Syster LIna är mycket vis.” – exempel på hur man talar en hängiven och troskraftig person.

Trosuppfattning

De Iiudtrogna ser världen som en arena för kampen mellan två makter. Å ena sidan finns Kaos, den splittrande och förvanskande makten från världens mörka undersida, som står för allt som är ont och förhatligt. Å andra sidan finns Iiud, ljusets härskare och den enda sanna guden. Iiud står för ordning, enighet och rättvisa. Men Iiud är inte allsmäktig. Endast styrkt av sina förbundnas brinnande tro kan det avskyvärda Kaos kuvas.

Den rådande övertygelsen är att alla som har ingått i förbund med Iiud har kontakt med Den Evige Guden. Man uppmuntrar varandra att söka visdom i sitt hjärtas eld och förväntas lita på gruppens omdöme. En brasa flammar trotts allt klarare än ett ensamt ljus.

De som inte har ingått i förbund med Iiud är i kaos våld. För dem kan man ljuga, stjäla från och skada, så länge det är en del av det Heliga Verket att styrka Iiud, bekämpa Kaos och läka världen. De som inte kommit till Iiud gör inte så för att de tvivlar utan för att de är förledda av sin mörka tillvaro eller har bildat pakt med Kaos.

Kaos, likt Iiuds heliga eld, sätter sig i människors hjärtan likt en parasit. Blint söker Kaos livnära sig på splittring, där syster vänds mot broder och det världsliga ställs före det andliga. Därför är det varje Iiudtrogens uppgift att kväsa Kaos mörka frön i sin linda varhelst de upphittas.

Dessa mörka frön kan kännas igen då de leder till motsatsen av de Iiudtrognas dygder. Istället för syskonskap finns självhävdandet, lömskheten och fiendeskapen. Istället för frälsningen finns det världsliga, mörk magi och förnekelsen. Istället för pliken finns lättjan, slösaktigheten och svekfullheten.

Historia

När Baltzar enade Lohelien och Lothalia överraskade han många med att vara tolerant mot den Eviga tron. Det lohelska folket tilläts fortsätta utöva sin tro och kyrkan kvarstod, om än kuvad under Lotheliens militära styrka. Lothernas hat mot tron skulle dock visa sig ihärdig. De brände Evigtrogna präster på bål och jagade ut loheler ur sina samhällen, men  Baltzars hand var hård mot olydnaden och med kallt stål kuvade hans legioner upproren varhelst de dök upp.

Så anlände arméerna från Österlandet. I kriget som följde lade både loth och lohel ned plog och lie för att ta upp svärd och spjut. I stridernas hetta smiddes ett samförstånd mellan de två folken. Under den långa kampanjens bistra mörker bubblade legender och vittnesmål upp ur lohelernas mannaminne som lotherna aldrig hört talas om. Medan militärens befäl satt trygga bakom sina pallisader spreds den Eviga tron bland de simpla legionärerna.

Efter krigets slut och Baltzars död hade de skarpa gränsdragningarna mellan rojalistisk loth och troende lohel luckrats upp. Loheler återvände hem med sorg över sin fallne konung och stolthet över sitt rike. Lother hängde I:n runt halsen och tog med sig böner till familjen.

Efter det spred sig den Eviga tron som en löpeld genom Lotheliens underklass. Loheler ombads resa långväga för att berätta om den Eviges ljus. Den lohelska trostraditionen gick mot en allt mer muntlig tradition. Folk av alla slag samlades i lador och kök och delade den heliga kakaon.

Men med väckelsen följde också ett motstånd. Många var de som bar agg mot lohelerna och deras tro. Allt eftersom att tron spreds växte avskyn hos de traditionella lotherna. “Det var inte detta Baltzar ville.” sas det. “Baltzar välkomnade dem och de spottar på hans minne.”

Så en dag brann biblioteket i Baltzarion. Generationers kunskap förlorades på en natt. När sedan den lohelska fanatikerkulten Facklan och Repet basunerade ut att deras hand hade utfört dådet, rämnade dammen som höll tillbaka traditionalisternas vrede. De drog ut i hela riket med egna facklor och rep! Var de än kom brände de de kyrkor och hängde präster. Heliga skrifter kastades på bokbål. Konung Linya kunde inte skicka ut sina legioner för att kuva upploppen. Upproret var allt för stort och kriget hade skördat nog många liv. Inte heller kunde hon se på medan de Evigtrogna utrotades.

Efter en månad förkunnades Linyas nyinstiftade lag. För att blidka traditionalisterna och samtidigt rädda de Evigtrogna förbjöds den Eviga kyrkan och dess hierarki. Inte heller fick de Evigtrogna dyrka sin gud bakom stängda dörrar, utan endast i det fira där Evigtrogen agitation och undergrävande tal inte skulle kunna döljas, så att varje bön alltid skulle kunna övervakas av överheten. Lagen, tillsammans med en rad militära insatser, lugnade till slut traditionalisternas brinnande hat.

Den inledande förvirringen över frånvaron av religiös ledning övergick snart i förnyat hopp och beslutsamhet. Den gamla kyrkan hade stått för arrogans och skenhelighet. Ur dess aska uppstod en mer mystisk och mindre domatisk tro, närd av de berättelser som sprungit ur den lohelska underklassen.

Tron och staten

Linyas lagar försatte den Eviga tron och den lothelska staten i ett slags obekvämt samförstånd. De Evigtrogna tillåts enligt lagen “anamma sina kulturella uttryck”, så riterna, bönerna och berättelserna är fullt tillåtna. Däremot är den lohelska kyrkan förbjuden, likaså att ens uttrycka åsikten att den borde återskapas. Att säga sådant högt anses vara agitation och döms som uppvigling eller högförräderi med straffskalan mellan livstid i saltgruvorna och offentlig avrättning. Det flesta har hört talas om någon stackars lohel som nostalgiskt förtäljt minnen om sin ungdom i klostret, för att några dagar senare vara spårlöst försvunnen.

Det kan alltså vara farligt att vara trogen den Evige. Den lothelska staten sägs ha en hemlig kår, i folkmun kallad Skäppan, som ska söka efter upproriska Evigtrogna. Man kan också behöva passa sig för lothiska bråkstakar som söker efter någon att skylla sitt elände på. Därför finns det vissa förhållningssätt som man håller på, loheler emellan.

  • Samla aldrig in pengar utan ett syfte. De Evigtrogna hjälper alltid varandra. Se dock alltid till att göra specifika saker. Annars kan det se ut som kollekt, vilket Skäppan kan tolka som att man försöker starta en kyrka.
  • Det är gott att hålla den Eviges sak för ögonen. Tala dock inte om det bland de icke troende. Säg inte “det var den Evige till gagn” bland folk.
  • Vörda de visa och de äldre, men undvik titlar. Titlar ser ut som en kyrka och då kan Skäppan ta dig.
  • Be aldrig inomhus. Håll alltid ritualer i det öppna. Lagen förbjuder “dyrkan bakom stängda dörrar”. Men det kan också vara klokt att vara avsides, så att man inte drar till sig oönskad uppmärksamhet.