Härkomst

Det här är en sammanfattning av de fyra härkomstfolken. Vill man läsa ännu längre källtexter finns det under “Eterna Värld” i huvudmenyn.

Härkomstgrupper

Alla roller har sin släkt någonstans och får förhålla sig till sin bakgrund. Rollens härkomst avgör mycket av rollens uppväxtkultur.

Woader

Nyckelord: Skogens nomader, väktare av gammal kunskap, stigfinnare, naturfolk, jägare, nya till städerna

Bakgrund: De som nu kallas woader är lotheler som räknar sin bakgrund från de gamla skogslevande woadiska stammarna. För fyrtio år sedan slöt sig skogen och uppslukade de flesta ur woadernas mystiska folk och alla deras mörka magi och nästan alla deras hemligheter. Många blev kvar utanför. Österlandskriget kom, och woaderna höll sig utan – Till en dag när vänskapens horn ljöd och woaderna använde sina bågar till Lotheliens försvar. Slaget vanns och den woadiska folkspillran sökte sig till Lothelien, där de välkomnades av konung Linya för sina kunskaper och färdigheter om skogen, som var till stor nytta för kronan i återuppbygnaden av riket. Trots detta föraktades de av många lotheler, på grund av alla krig i det förflutna, och många woader döljer sin bakgrund.

På senare år har det dock blivit ett rejält uppsving i den woadiska kulturens status. Konflikterna har bleknat i historiens dimma och woadernas traditionella kläder och symboler har på modets oförklarligt vis blivit mode i den lotheliska överklassen, förutom att deras kunskaper som stigfinnare och jägare alltid har stått högt i kurs och gjort många woader välavlönade yrkesmän i olika frihus. Sedan några år är det därför åter vanligt att se woadiska dräkter till och med inne i städerna.

Gruppkultur: De som kan räkna sin härkomst till woadernas folk känner ofta stark samhörighet med varandra, men är samtidigt en brokig skara. Ingen woad under 40 har någonsin levat i en av de stammar som fordom fanns, och medan vissa ännu känner av det stigma som fanns på woadisk kultur när skogen slöt sig så har andra bejakat sin härkomst och vördar det gamla. Alla har olika sätt att förhålla sig till det märkliga arv av nedärvda historier och legender de fått sig till livs av sina föräldrar och far- och morföräldrar.

De woader som håller sin härkomst högt håller oftast reda på vilken eller vilka stammar deras anfäder en gång var med i. Om du vill kan du läsa om woadernas gamla stammar och välja en som din roll härstammar från!

Woadisk klädsel kan se ut på många vis alltså päls- och skinndetaljer, ofta väldigt praktiska kläder, naturfärger som grönt, brunt, ofärgat ylle.

Gruppintrig:

    • Woadisk kultur är på mode och många i adeln vill veta mer om woaderna på alla sätt, det söks efter schamaner för spådomar och helare för kunskap om örter. Vissa woader utnyttjar detta till att sälja vad som efterfrågas, andra föraktar intresset.

 

    • De som vet mest om de gamla woadiska reliker och platser runt Treväga är förstås woaderna, alltså de som fått historier traderade från de som en gång levat i stammarna. Att bevara kunskapen inom gruppen eller sälja den till högstbjudande är öppet för diskussion.

 

  • Vem är egentligen av woadisk härkomst? Woader har aldrig skrivit ner saker så att verifiera att någon inte bara låtsas ha denna härkomst är inte lätt, det kanske någont skulle göra för att till exempel lättare få anställning som vägvisare eller jägare.

Loheler

Bakgrund

Det lothiska folket surnade till ordentligt när kung Baltzar legaliserade den EvIga tron (som förut kallades Iudastron*), som tidigare varit förbjuden. När Österlänningarna kom över havet spreds tron bland underklassen under kriget, men sedan brände Evigtrogna fanatiker Baltzarions bibliotek. Lotherna blev vansinniga och inbördeskrig hotade Lothelien. Kung Linya förbjöd då kyrkan stiftade då hårda lagar kring hur den EvIga tron får utövas och kuvade på så vis upproren.

Nu är den EvIga tron lokalt organiserad utan officiell struktur. Många av traditionerna kvarstår, men olika samlingar har anpassat till sina egna behov, även om grunderna är desamma. Inte heller finns samma dogmatiska auktoritetspersoner. Som evIgtrogen förlitar man sig på tradition, tolkningar av legender och råd från de visa och äldre.

Som evIgtrogen är dock livet ibland farligt. De flesta har hört om en medtrogen som blivit ivägsläpad av soldater för uppvigling. Man gör också gott i att undvika illvilliga lother om natten.

Observera att vi inlajv vill sluta använda namnet “Iudas” och istället säga “den Evige” och “Evighetstroende” osv (undantaget huvudstaden Iudaria, som nu heter Rimalion). Ändringen beror på att det egentligen är ett lite småroligt internskämt bland arrangörerna att Iudas heter just så, men det är förvirrande eftersom guden inte har något med någon av Bibelns olika personer som heter Judas att göra. 

Gruppkultur

Lohelen är en trosfast människa. Hen vet hur saker ska vara, och förtröstar på den EvIge. Det viktigaste för en lohel är att ta hand om barn (sina egna och de som ingen annan tar hand om), att skaffa fler barn, och att hålla sina föräldrars yrke i helgd. Traditionella loheler väljer sitt yrke från far eller mor, men vissa som betraktar alla evIgtrogna som familj nöjer sig med en välsignelse från en välvillig mästare.

Många av traditionerna kring religionen kvarstår, även om det skiljer sig allt mer hur bönerna och gudstjänstenra utförs. Alla loheler ber nog morgonbön och kvällsbön, men i centrum av tron står nu legenderna och att tolka dem. Det är inte det ordagranna återgivandet som är det viktiga, utan det är gnistan av helighet i dem man vill åt – Vilka de 30 budorden egentligen är börjar luckras upp, precis som skedde även innan Lohelien rämnade. Att riket gick under berodde trots allt delvis på just en strid om hur många budord det fanns.

Böner och sagostunder hålls alltid utomhus, under stjärnorna eller solen. Detta symboliserar Den Eviges heliga ljus. Dessutom är religiösa möten bakom stängda dörrar förbjudna enligt lothelisk lag, vilket oftast tolkas som att inomhusböner är förbjudna.

De äldre lohelerna romantiserar sitt forna rike, men många yngre troende hävdar att det var fixeringen vid kyrkans dogma som drev landet till inbördeskrig, vilket i slutändan ledde till Loheliens undergång. Att riket krossades var Den EvIges straff mot kyrkans arrogans och högmod.

Gruppintrig

  • Att vara lohel i Treväga är att var Evigtrogen, eller att just ha lämnat dem. Allt som har med tro att göra är förföljt och bevakat, men tron är det som håller er samman, och trots allt det viktigaste i världen för er. Håll fast vid den.
  • Militären har länge arbetat med infiltratörer i de troendes led. Det är inte otroligt att de har folk som låtsas tro där, i detta nu! Om de, eller de som öppet granskar er troende, kommer fram till att ni huserar uppviglare, är det vanligt att man måste lämna över den bland de troende på platsen som är mest misstänkt av er…
  • Ni loheler är den allra största gruppen folk i hela riket, och den lilla tröst som finns över hur ni ibland behandlas är att ni trots allt gärna gör affärer med varandra. Även om de slemmiga administratörerna och soldaterna försöker sätta dit er för tron, så kommer de inte runt det faktum som är att man också måste vara vän med er för att kunna handla…
  • Sedan statskyrkan försvann har det blivit en ny typ av lekmannatro bland lohelerna, vilket innebär att man dyrkar den Evige på olika sätt i olika byar och i olika följen. Läs ner dig på vissa av texterna kring den Evige, och hitta din egen tolkning på vad som är sant. Predika det sedan, för de troende som vill lyssna!
  • Det finns många gömda sanningar om vad som hände de heliga från förr, de som slogs för det Eviga riket Lohelien, innan det försvann. Mycket av det kommer att synas till under lajvet, och även om lajven knappast kommer att handla om något stort frihetskrig för de troende, kommer makterna att utmanas och den som spelar sina kort rätt att styra Eternas riktning. Sanningen om den EvIge kan vara det som får seglet att vända efter nya vindar, om den kommer fram…