Gelions Hamnar

Kraafstadt – Gamla Gelions Hamnar

Läget för 50 år sedan, vid lajvens början

Gelions Hamnar var för länge sedan en sömnig fiskeby vid Gelionflodens mynning. Norr om den fanns en handelsplats till vilken shaolerna kom längs floden för att handla med lågländarna. Efterhand började byn bli till en stad och vid tiden för det första lajvet var staden stor och självständig, en slags fristad mellan de två kungariken som låg på ömse sidor om dess murar. Staden hade egna borgmästare och en egen kultur, och var centrum för världens handel, eftersom inget av de båda kungarikena egentligen tillät handel i någon större utsträckning.

Eterna 9: Sagors slut

På det sista lajvet i förra Eternasagan skedde många stora ting. En sak var att Gelions Hamnars styrande sedan ett par år hade allierat sig med lotherna på bekostnad av sitt jämviktsläge, och att staden effektivt sett var i lothernas händer. Emellertid vågade Baltzar inte inskränka stadens handelsfrihet så länge Lohelien fanns, eftersom de rikedomar som den geliska merkantilismen skapade i framtiden skulle bli en väldig källa till rikedom, som han förstod.

På lajvet skedde också det att Lohelien förlorade kriget tack vare gigantiska lister (eller svek) från framstående loheler.

Sist, och störst, av katastroferna som drabbade Gelions Hamnar var att onda magiska krafter släpptes lösa i Eterna och med dem en väldig flodvåg som sopade bort det mesta av stadens hus och lösöre. Mängder av människor dog i förödelsen, och de som återstod fick ge sig av och söka sina lothiska beskyddares nåd.

Baltzars tid

Gelions Hamnar låg alltså i ruiner, men Konungen var förberedd och såg till att de geliska handelshusens metoder spreds över hela hans rike. Hela reformen med frihus var alltså vad han inrättade, en mycket långsiktig reform som tillät den geliska befolkningen att verka med sin handel över hela det förenade Lothelien, men inte att återuppbygga sin stad.

De stora geliska handelshusen, bland andra Kraaf, Sealistis, SunnIdus, Corbani, Faustillius och Rönnagård, blödde sakta men säkert under denna tid, och flera av dem försvann till namn och hus redan under de första åren efter stadens förstörelse.

Huset Kraafs gåva – och fall

Två år innan det fasansfulla Österlandskriget var Gelions Hamnar fortfarande inte återuppbyggt, men huset Kraaf, en gång det allra rikaste av handelshus i världen, donerade då en väldig mängd pengar för just ändamålet att staden skulle byggas upp igen.

En skara lothiska adelsmän ifrågasatte att detta tilläts av konungen och agiterade mot det faktum de såg att geliska handelsmän nu värdades högre än den kära gamla lothiska adeln, och de försökte skjuta till egna pengar för att “bjuda över” Kraaf gällande den nya staden.

Baltzar hade vid det laget inte många starka rivaler inom riket kvar, och bland gamla maktfaktorer som inte var adelshus återstod egentligen bara Kraaf.

Konungen svarade då på hela affären genom att ta emot pengarna från Kraaf och enväldigt döpa om den nya staden till Kraafstadt, samtidigt som han samlade ihop hela ledningen för handelshuset Kraaf och förde samtliga till galgen efter en summarisk rättegång där högvis av komprometterande bevis på handelshusets vanvördighet inför kronan och subversiva försök att ta makt från adeln och andra hus lades fram. Många anser ännu detta var det värsta av alla justitiemord som utfördes under kung Baltzars sista år.

Huset Kraaf förbjöds att fortsätta verka och dess kvaravarande rikedomar beslagtogs, även om husets medlemmar förstås inte glömde sina yrken. Otaliga var husets medlemmar, och liksom de tidigare fallna handelshusen gick upp i andra etablerade frihus där de fortsatte verka för egen rikedom under nya namn.

Nutid

Till denna dag står militärstaden Kraafstadts namn som ett varnande exempel över den även om sensmoralen i historien är olika där vissa viskar om grymheten hos de sista årens Baltzar, och andra talar om Kraafs storhetsvansinne. Kraafstadt är ingen större handelsstad än, men läget är lika enastående som tidigare, och utanför de militärfyllda stadsmurarna växer sig de årliga boskapsmarknaderna och kåkstäderna sakta allt större…