Eternas värld

INTRODUKTION TILL LOTHELIEN

Beskrivning av kungariket Lothelien

På lajvet kommer du att spela en invånare i riket Lothelien i Eterna. Antagligen tillhör du ett av frihusen, antingen som husmedlem eller anställd, men en handfull spelare på lajvet kan också vara från de obundna woaderna, spioner från Beringers Fristat, rövare i stulna kläder eller annat som innebär ensamt och farligt spel.

Eterna är den kända delen av en kontinent som ligger norr om ett väldigt hav. Kungariket Lothelien täcker det mesta av allt land söder om de ändlösa bergen och skogarna i norr. Förr rådde vad man nu kallar Splittringen: Då fanns två krigande kungariken vid kusten, Lohelien och Lothalia. Norr därom fanns de mystiska woadskogarna samt de ödsliga Högländerna bortom kungarnas styre.

Nu är de flesta av dessa länder samlade under den hårda men rättvisa näven på den goda kung Linya, dotter till den helige kung Baltzar som gjorde slut på splittringen och fördrev inkräktarna från öster i Österlandskriget, för trettio år sedan. Det finns fortfarande hemliga skogar fulla av mörk magi och karga fjäll där envisa högländare håller stånd mot Rikets legioner, och längst i öster ligger det lilla Evigtroende lohelska riket Beringers Fristat, en fattig enklav med stängda gränser. Resten av kontinenten är rikare och fredligare än någonsin.

Hur är Lothelien jämfört med för fyrtio år sedan?

Lothelien har en stark militär och en enväldig kungamakt. För länge sedan, innan slaget vid Rimalion (gamla Iudaria), fanns i det dåvarande Lohelien en statskyrka under den ljuse guden den Evige, och i Lothalia fanns ett urgammalt samhälle med hårda hierarkier. Kung Baltzar slog sönder båda dessa kulturer och hans dotterdotter Linya tog vid när han stupat: Kungarna tog makten från alla loheliska präster, alla lothiska adelsmän, alla shaoliska hövdingar och även den från handelshusen i fristaden Gelions Hamnar, och sa till invånarna i det nya storkungariket:

“Splittringen är slut för alltid, och varje kvinna och man som vill bruka jorden ska göra det under skydd av den kungliga hären. Rättvisa ska råda också mellan alla fria som har styrka nog att förvalta gods och guld. Låt det därför bli känt att Rikets armé ska förvalta alla förläningar utom städerna, medan handel, resor, skrån, gillen liksom det kungliga rådet ska styras av frihus, som får sköld och stav av Staten.”

Det ena kung Baltzar gjorde var alltså att underställa all landsbygd militären. Varje förläning lyder nu under en högt uppsatt soldat, som till stora delar förvaltar sitt land fritt, men som inte äger rätt att bedriva handel, och som måste lyda högre uppsatta officerers varje order, om sådana kommer.

Det andra kung Baltzar genomdrev var att ta ifrån alla gamla rika släkter och handelshus sin makt, och skapa ett nytt högsta skikt i sitt rike: Frihusen. Dessa frihus är ett mellanting mellan borgare och adel och även om de ofta kan ha en kärna av exempelvis en släkt från något av de gamla länderna så består de av människor med blandad härkomst.

Småfolket märkte knappast någon skillnad: De lohelska bönderna blev kanske lite mindre fria än förut, och deras kyrkor revs, men livet handlar ändå om att tvinga marken att ge ifrån sig potatis lika mycket nu som förut.

Inom Lothelien råder nu fred, och även om vissa gamla kanske minns gamla tider som bättre så är det knappast någon utanför Beringers Fristat som på allvar tror att Lotheliens enväldiga makt kan utmanas.

Hur är Lotheliens kultur?

Kulturen inom landet är brokig. För dig som lajvare behöver du ha kunskap inom tre kategorier för att känna till din kultur. Alla dessa utvecklas längre ner, efter avsnittet om lagar.

  1. Att följa Lotheliens lagar. Alltså sådant som att visa respekt för militärer, att sjunga med i nationalsången, att man inte får resa runt i riket utan att ha tillstånd från ett frihus, vilka dina länsherrar är och så vidare. I rikets ytterkanter, alltså i glesbefolkade delar av gamla Lohelien och i stora delar av Högländerna, är känslan för den lotheliska kulturen fortfarande svag, men lagarna känner man till ändå, förstås.
  2. Hur man för sig i ditt stånd. Du tillhör minst ett samhällsstånd. För det första är du antingen med i ett hus (som medlem eller underlydande anställd) eller inte det, för det andra är du antingen militär eller inte det (man kan vara både militär och del av ett frihus), och för det tredje är du antingen adel eller inte det. En människa som inte är adlig, inte del av frihus och inte militär brukar kallas “bunden” eftersom hen är bunden till en gård eller till ett hantverksyrke eller dylikt, och inte äger rätt att resa.
  3. Din härkomst-kultur. De gamla kulturerna för shaoler, woader, lother och loheler finns kvar under kungarikets yta. På samma sätt som människor i Gelions Hamnar i alla tider vetat om deras familj var shaoler, loheler eller lother från början så vet folk i Lothelien nu vart de kommit ifrån. Undvik att strunta i rollens härkomst- Det är väl tänkbart i Lothelien att strunta i sitt arv, men det är lika konstigt som att i det medeltida Sverige inte följa svenska seder. Off blir spelet tråkigare då också, och du får mindre gemenskap och mindre att spela med i.

Lotheliens lagar

Lista på lagar och regler i landet som alla i landet måste känna till och följa

  • Bara medlemmar av adel eller frihus får resa som de vill i landet. Även militärer får göra det på uppdrag av sina överordnade.
  • Bara officerare i militären får förvalta odlad jord. All jord utanför städerna ägs av Kungen, förvaltas av militären som bor i fina hus eller gods på landsbygden. Det anses vara dålig stil att vara korrupt som militär! Mycket dålig stil!
  • Militärer får inte delta i Överministeriet eller andra valda ämbeten
  • Bara frihus får bedriva handel
  • Frihus finns i tre lager:
    • Stavhus – Den lägsta rangen, medlemmar och anställda äger rätt att handla och resa men sitter inte med i Överministeriet
    • Sköldhus – Den mellersta rangen, innebär att man dessutom har en representant i Överministeriet samt rösträtt i det
    • Kronhus – Den finaste rangen, innebär att vissa (men inte alla) medlemmar inom huset äger tillstånd att introduceras vid kungens hov och sedermera besöka det, och att EN medlem från huset sitter med i Kronkabinettet, en till kungen rådgivande inre församling
  • Hantverksmästare måste tillhöra frihus
  • Man sjunger med i nationalsången
  • Det är förbjudet att förolämpa kung Linya
  • Den Eviga tron är laglig överallt
  • Det är förbjudet att be till den Evige inomhus

Vad är ett stånd och vilka finns det?

FRIHUSEN

Frihusen finns över hela Eterna och består av allt från något dussin medlemmar, till många hundra för de allra största. Stora delar av städernas befolkning, alla köpmän och de flesta hantverkare, tillhör frihus, liksom de allra flesta officerare och lejonparten av adeln. Av hela Eternas befolkning är det ändå bara en tiondel som tillhör frihusen alls – resten av befolkningen är bönder, sjömän eller arbetare i städerna.

Frihusen består aldrig av folk från bara ett folk (exempelvis bara lothisk adel). Det beror inte på ett förbud utan på att det är svårt för ett frihus att bli framgångsrikt om de inte har fingrar med i olika spel. Exempelvis: Om ett i grunden lothiskt frihus ska få öppna en filial för inköp av varor i Högländerna kommer knappast den högländska klan som kontrollerar området tillåta att man köper något hus där om inte någon av klanmedlemmarna väljs in som medlem av frihuset.

Stavhus är den enklaste nivån av frihus. När Konungen ger status av frihus till en skara människor, ofta handlar det om utbrytare ur ett annat frihus eller om en framstående familj i en stor by eller stad, sker detta genom att en särskild stav överräcks till husets hövitsman, alltså ledaren. Alla frihus har således en sådan stav, men de som inte också har fått status som “Sköldhus” har inte rätt att rösta i Överministeriet, som beslutar i stora frågor som rör riket.

Sköldhus är nästa rang och brukar ges till de stavhus  som blivit nog stora och framgångsrika. Ofta krävs goda relationer med militären samt kontakter inom adeln för att få sin status som sköldhus, inte minst eftersom det också krävs att man har närvaro i mer än en stad, och har möjlighet att betala några väldigt stora avgifter till kronan för att bevisa sin finansiella stabilitet. Militären kan ge lån och försäkra goda inkomster för handeln, medan adelsmän kan äga makt att hindra stavhus från att få närvaro i deras städer genom sitt inflytande. När man väl får sin sköld väljs motivet av frihuset självt, medan en avmålning av skölden hängs upp vid hovet i huvudstaden, i salen där Överministeriet sammanträder.

Kronhus är en typ av “adelstitel” inom frihusen. Den egentliga “adeln” (se nedan) är alltså de gamla lothiska titlarna, vilka har makt mest för att de alltid haft det, medan “kronhus” är en titel som ett litet fåtal sköldhus kan ha, och som ger huset möjlighet att introducera vissa av sina företrädare vid det kungliga hovet. Det finns exakt 7 stycken kronhus, varken fler eller färre. Makten som tillkommer ett sköldhus om det upphöjs till kronhus är indirekt men kan vara hur stor som helst: Man kan bli rådgivare direkt åt kung Linya, man kan bli vän med de allra högsta i riket, man kommer med all säkerhet att bli införstådd i hemligheter som annars aldrig kommer ner genom leden. Många sköldhus ute i riket viskar surt att Överministeriet bara är en chimär eller rökridå där besluten inte spelar någon roll, eftersom Kronhusen bestämmer allt tillsammans med kung Linya innan något kommer upp ens för diskussion i Överministeriet…

MILITÄREN

På den här sidan finns djup information om militären. Sammanfattning:

Arvet från Lothalia är en stark och mycket välordnad militär. Frihusen har egentligen inte egna soldater, utan har “lånade” soldater som ingår i kungamaktens militär. Typiskt sett är vägar i Lothelien så säkra att de mindre husen inte ens håller sig med soldater – Även till en plats som Treväga, dit vägen går genom många mörka skogar, reser de flesta följen utan ett endaste svärd. Annars är det vanligt att sköldhus (och alla kronhus) har en eller annan cenurion eller optio med några underställda soldater med sig i sina led.

Om du på lajvet spelar militär kommer du förmodligen att ha mycket frihet. Vi (arrangörer) kommer inte att förvänta oss att militärer i någon större utsträckning “står och håller vakt”, utan snarare att de är högt uppsatta medlemmar av frihus, förklädda desertörer med äventyrsintriger eller ordningssoldater i Trevägaföljet. Om det under lajvet skriks om rövare i skogen eller dylikt gäller det dock att alla soldater har koll på sina överordnade – Då ska alla sluta upp och ta order i den vanliga militära kedjan, och göra det som krävs.

Arméns olika delar kallas “Legioner” och det finns sexton legioner.

ADELN

Adeln är alltså den gamla lothiska adeln, samt spillror av den loheliska dito. Kung Baltzar försökte egentligen att “avskaffa” adelssystemen, men de är för rika och mäktiga för att låta sig avskaffas, och än idag äger de olika gamla adelshusen förmodligen minst hälften av allt guld som finns, kontrollerar de flesta av alla kronhus direkt eller indirekt, och utgör en väldig informell maktstruktur som det kan vara svårt att klara sig utan, och livsfarligt att gå emot, om man vill komma sig någon vart här i livet.

Fordom kallades lothiska adelsmän för “lorder”, medan lohelerna använde “grevar” och inte så mycket mer. Greve Thenias Therenne och hans familj, samt riddar HoIvannes och några få av deras förtrogna därutöver, var de enda ur den gamla lohelska adeln som ingick i den “ur-adel” som överlevde till Lotheliens nya tid. Baltzar krävde en likriktning av adelstitlarna, därför används nu dessa, i rangordning:

  1. Hertig (det finns fyra hertigtitlar)
  2. Markis (det finns sju markistitlar)
  3. Greve (många)
  4. Vicomt (många)
  5. Baron (massor)

Titlarna ovan tillhör den främste i sin släkt. De som är av släkten men inte äger titeln kallas friherrar.

Adeln utser själva vem som har vilken titel. Adelns centrala råd ligger i Baltzarion och kallas Palatset[?].

Härkomst-kultur?

De föräldrar och den härkomst man har påverkar mycket av hur man uppfattas i Lothelien. Mer utbroderat om respektive kultur finns i de vidare världssidorna som man också kommer till på det här avsnittet, om “Världen” alltså. Där kan du lära dig mer om hur du ska spela på din härkomst.

Här kommer att beskrivas lite om hur de olika härkomsterna uppfattas av andra.

Woaderna. En mystisk och väldigt stor respekt utmäts nuförtiden till de som har sin härkomst från de djupa skogarna. Det kallas ju nu ibland för den Förbjudna Skogen, och mäktig och farlig magi sägs dväljas däri, ungefär som den fruktansvärda kataklysm som förstörde Gelions Hamnar för fyrtio år sedan. När man ser människor med woadiska attribut på Lotheliens gator eller som medlemmar i frihus är det därför vanligt att man bugar, intresserar sig för dem, och litar på att de besitter en väldig inre visdom som de stackars vanliga dödliga blott kan drömma om.

Shaolerna. Det finns liksom två sorters shaoler nuförtiden, i de andras ögon: Dels de som bott nere i städerna i någon generation och som klär sig mest som vanligt folk (men alltid med något shaol-rutigt någonstans förstås!). De som bor i städerna beter sig mer som lother än de vilda höglandsshaolerna, vilka fortfarande springer runt i storkilt och biter huvudet av renar i sina märkliga vinterblot (som man hör så mycket om). Shaoler ljuger aldrig, det vet man ju, även om de har köpmän som är lika sluga i affärer som den mest ärrade gamla gelier. Shaolerna är hederliga nog att få ha ett garde åt självaste kungen av utvalda krigare, och det finns shaoliska frihusägare som aspirerar på att ta sig in i adeln och residera högt i de gamla städernas hov. En del skrattar åt det och ser fortfarande shaoler som oborstade hyrsvärd, men andra tror att shaolerna inom kort blir till den nya överklassen tack vare sin hederlighet och att de verkar ha kungens öra…

Lotherna. Även om deras rike “vann” kriget mot Lohelien för länge sedan så är det många lother som inte verkar tycka att det blev så i slutändan. Lother står nu för den gamla adeln och man bör känna några lother från överklassen riktigt väl om man någonsin ska ta sig in i de övre skikten av militären, kronhusen och adeln, ty att ha lothiskt påbrå innebär en typ av gratisbiljett till finare kretsar, och det du gör som loth är alltid “rätt”, det du gillar är det som är “inne”, de andra har att rätta sig efter det. Som spelare som INTE är loth bör du spela upp lothernas kultur: Håna inte lother som arroganta sprättar, utan bete dig beundrande ungefär som ett folk i en lydstat kan beundra sin kolonialmakt som trots allt står för rikedom, världsvana och stil. Det man förknippar med lother är akademiernas underbara bildning, deras stil och finess, deras urgamla institutioner, rikedomar och välskötta byråkrati.

Lohelerna. Vissa är väldigt misstänksamma mot lohelerna eftersom de har en märklig sammanhållning i sin tro på den Evige, vilken ofta verkar skära tvärs genom alla samhällslager och annars hårda frihusgränser. Dessutom har det lilla loheliska Evigtroende riket Beringers Fristat flera gånger i historien gjort sig skyldig till hemska nidingsdåd, som ytterligare gör att en del ser loheler som potentiella konspiratörer och upprorsmakare. Samtidigt är lohelerna fortfarande till antalet fler än lotherna i Lothelien, och i det gamla Lothalia har mängder av småfolket tagit till sig tron på den Evige. Ibland verkar det som att det enda sättet att få tillgång till affärer och framgång på många håll i Eterna är att skåla till den Eviges ära eller rentav besöka en bön eller två. Det skadar ju inte, i alla fall. Och märkliga mirakler verkar ibland främja de troende, även om det förmodligen bara är vidskepelse. Förmodligen, ja.